Blog Image

Ginnis blogg

Aberlours Soft Touch

Jag kallas Ginnis och bor med min familj 6 km från Karlshamn i Vettekulla, som ligger ett stenkast från hav, skog och ängar

ANDRA FÖDELSEDAGEN

Blogg Posted on Mon, March 05, 2012 09:40:58

Den 5 mars 2010 fick Aberlours I´m Still Standing (Pepsi) och Aqualines K´laguna de Salade (Mezzi) sina fem valpar hemma hos Susanne

Här är dom 7 veckor. Aberlours Soft Touch, alltså vår Ginnis är i mitten. Den andra bruna är Sune. De svarta kan jag inte skilja åt här men det är Joy, Alfons och Pedro.

Första gången jag såg dessa valpar hade jag aldrig sett en perro i hela mitt liv men jag föll direkt. Vilka underbara hundar!

Hos Susanne kunde jag läsa om denna Harrisonkull efter Mezzi och Pepsi:

“Valparna förväntas bli glada och arbetsvilliga.”

Så rätt hon hade och dessutom fick vi den med turbomotor.

Underbara Ginnis!

När han var så här liten, 3-4 veckor var han verkligen en riktig sötnos.

Om han var livlig då vet jag inte eftersom jag aldrig träffade honom när han var så liten.

Tanken var att jag skulle vänta att köpa ny hund tills jag hade slutat att arbeta och gått i pension.

Harrisonkullen var alltså lite för tidigt född för att jag skulle hinna sluta sista juli.

Jag hade svårt att vänta när jag nu hade bestämt mig. Jag tog ledigt från jobbet en dag och åkte ner till Susanne.

Hon hade dessutom lovat att Ginnis skulle kunna vara kvar lite längre hos henne än de 8 veckor som är vanligt. Nog kan man redan här se att jag fick en riktig buse. även om han bara är 5 veckor.

Ginnis var kvar hos Susanne tills han var 12 veckor. Då hade han fått följa med till stallet och överallt annars. Han var ensam herre på täppan eftersom alla syskonen hade flyttat.

hade lärt sig mycket brach annat mindre bra på denna tid. Han hade bland annat lärt sig att hoppa upp i sofforna. Ginnis är alltså min första hund av fem som r mer uppe i möblerna än nere på golvet kan man säga.

Min säng är favorit.

Han hade också lärt sig att simma. 11 veckor gammal hoppade han i poolen hemma hos familjen Hall.

Så var det då dags att hämta honom lagom till att Susanne hade ordnat valpträff så att vi fick träffa föräldrarna och alla syskonen innan det var dags att åka hem.

Det som inte var bra med att vänta så länge med att hämta Ginnis var att han hade hunnit bli ganska energisk och större vilket gjorde att det inte har fungerat med våra katter. Han nafsade efter dom direkt. Katterna kom ju fram för att hälsa vana vid hundar som de var och är men det gick inte bra.

Med Othello har det alltid fungerat utmärkt både tillsammans med katter och med Ginnis. Othello var gammal och trött när vi fick vilkddjuret men han hade vett att säga ifrån och sedan gick det bra.

Othello fanns kvar hos oss till sommaren 2011 då Ginnis hunnit bli över ett år.

Första året med Ginnis var inte lätt – men i alla fall mest roligt.

Jag har verkligen fått arbeta hårt med alla hans “konstigheter” och vi fick också kastrera honom. Stressmage och utfall mot allt som rörde sig och mot hundar.

Han har dock alltid alskat alla människor och har och är en glad hund, förutom då han har fått en stressatack.

Vi har gått kurser på Brukshundsklubben, Nybörjarkurs, Påbyggnadskurs, Nybörjarkyrs i Rallylydnad, Appellkurs/spårch sökträning. Vi har varit på Perroträffar där jag också fått hjälp och råd av Petre Staaf. Vi har varit på en massa träffar med “Träning med gänget”. OSV, osv….

Jag har läst massor med böcker om hundträning, kommunikation, social träning, mental träning osv. OCH INTE MINST STÖD FRÅN ANDRA PERROÄGARE! Där räknar jag också in uppfödarSusanne såklart liksom kommentarer här i bloggen.

Vi har tränat mycket mentalt.

OCH – som Susanne skrev – HAN ÄR MYCKET ARBETSVILLIG!

Så här såg han ut när han fyllde 1 år.

Nu är Ginnis den enda, och förmodligen den sista, hunden i vår familj. Har vi tur så kommer han att få följa med mig till “hemmet”.

Här är sista dagen med två hundar i somras. Othello blev ompysslad hela dagen. Han blev 14,5 år.

Idag fyller alltså Ginnis två år!

Han har blivit stor kille. Fast liten. PERFEKT! Jag slapp byta bur i bilen som är till hund upp till just 15 kg som Ginnis väger.

Han har blivit betydligt ljusare i pälsen så det försvenskade Guinness får nu stå för rekordboken i stället för det mörka ölet.

har rekord i många dumheter.

Men- han har blivit en lugn, glad, positiv, läraktig och härlig hund.

Snabb som vinden ibland. Särskilt om det luktar rådjur, tyvärr.

Men han kan fortfarande ligga som en padda på marken.

Han är fortfarande nyfiken. Ibland tror jag att huvud sitter löst

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE HUND!

Nu kan han till och med släppa apportbocken ocj fattar vad “före” betyder.

Vi ska TÄVLA i Appellklassen. Tror jag…



INGEN RÄDDER FÖR VARGEN HÄR

Blogg Posted on Sat, March 03, 2012 14:24:19

IDAG ÄR DET STRÅLANDE VÅRVÄDER!

Naturen har fullständigt exploderat!

Visst ser krokusen ut som små solar. Små men fantastiska!

Och en del solgula dessutom.

Ta nu inte miste på storleken. Det här är en daggmask. Det är ett litet djur men stor liksom.

Som tur är har jag ännu inte sett några ormar men de har säkert vaknat och ligger och solar någonstans.

På förmiddagen när Ginnis och lag skulle ut på vår långpromenad blev det inte den rundan som vi tänkt oss.

För vem är det som kommer där? Alldeles ensam!

En liten hund eller?

Jag visste att grannens hund var på vift eftersom jag hade sett tassavtrycken hemma på ladugårdsbacken.

Och de tassavtrycken var inte små kan jag säga.

Grannens irländska varghund Chiefen brukar vara på promenad ensam eftersom husse inte följer med honom.

Man hajar ju till ordentligt när man öppnar dörren och denna stora hund står på trappan utan att man vet om det.

Han är gudasnäll men STOR.

Ginnis tycker att han är pest.

Vi mötte Chiefen långt hemifrån så det vara bara att vända om hem igen och ta med honom tillbaka.

Gissa vem som bestämmer! Chiefen är störst och äldst – Ginnis liten och yngre.

Haha!

Men det finns två hemma som bestämmer över Ginnis. Små pluttar.

Julle

och Signe

Men över alla bestämmer jag och jag har bestämt att nu får det bli läsning på övre verandan för första gången i år. Liggandes i soffan – det är favoritplatsen.

Ginnis hänger med.

Men maken bestämmer vad vi ska äta och det tycker jag är bra. I kväll blir det GRILLAD fläskfilé med ädelostsås. Mums! Det hör våren och verandan till!

NJUT AV HELGEN OCH VÄDRET!



VADÅ TRÄNING MED GÄNGET

Blogg Posted on Thu, March 01, 2012 15:28:30

Jag vet inte om jag missat innerbörden i just “Träning med gänget”.

Är det så här det ska vara? Brottningsmatch?

Ojoj! Vet inte om jag orkar det. Men Marina och Bengt har helt klart gott om den varan. PUH!

Nej! Så ska det inte vara. Elisabeth anger tonen.

“Huvud, axlar, knä och tå…..”

Ja, jag säger då det.

Men lite uppvärmning behövs före sökövningarna. Trots solen så var det ganska kyligt.

Vi samlades på parkeringsplatsen för att hundarna skulle vänja sig varandra. Lite “slalom” och lite möten för att hälsa på varandra. Ett och annat namn snappade jag också upp. Tyvärr inte alla eftersom några hundar gav hals ganska rejält i början.

Det gick dock över.

Klicka på bilden så blir den större. Fortsätt genom att klicka på “Nästa”

Nu var det dags för sökövningarna. Först ut var Rex.

Övriga fick vara publik och figuranter.

Madde och Matilda. Hundarna fick vänta i bilarna.

Softishusse och Marina

Jag var figurant och fick springa upp i skogen. Ja, jag säger UPP eftersom det var ganska brant. Jag skulle gömma mig bakom en väldigt låg stenmur. Där var snö! Och jag fick lägga mig platt ner för att inte synas.

Rex kom farande som ett skott och stack nosen i min fick för att hitta godis. Leksaken som jag fått av husse var han inte alls intresserad av.

Dags för den amerikanska cockern. Som inte ville lämna matte och husse. MEN….

Det gick jättebra!

Men vad gör du? Vad har du som klickar?

Matte och Matilda följer intresserad träningen.

Så rottisen Tages tur.

Tala om perfekt!

Och så Tages kompis. Sötnosen Otto.

Otto är så mattekär men det gick riktigt bra!

Johanna med sin tollare.

Och så iväg.

Texas har bråttom. Hänger du inte med matte?

Klara, färdiga, gå!

Sedan kom piggelinen. Jag var figurant och fick snabbt tag på halsbandet för att hålla vovven kvar. Skogen var verkligen lockande.

Nu gäller det verkligen att passa på att springa och inte bara stå här.

SEDAN TOG BATTERIET I KAMERAN SLUT!

Typiskt! smiley

Jag missade en del hundar. Dessutom skulle jag rasta Ginnis och göra mig själv klar. Så tyvärr finns inte allas sökande med.

Här är i alla fall Ella fotad med mobilen.

Och så Birka.

Precis för Ginnis och mig skulle Hobbe söka.

Gömde Bettan.

Efter oss och sist i gruppen kom Softisen.

Hur gick det då för Ginnis?

Marina var så snäll så hon fotade trots att hon var figurant.

Här kommer vi.

Sök! Släpp kopplet så fort han får vittring.

Nästa omgång.

Sök utåt!

Får jag verkligen sticka ut i skogen matte?

Tänk så nyttigt för hundarna det är att träffas så här och att träna med nosen.

Det blev en lång dag som avslutades med fika och grillning.

Ginnis fick vara bunden till att börja med.

Sedan skulle han leka med Bettan. Hon är som blixten så det gick inte att fota. Ginnis hann inte heller med riktigt.

Efter fikat visade Elisabeth med sin Nellie hur hon söker. Tre figuranter var gömda i terrängen. Det fantastiska, tycker jag, var rullen Nellie hade runt halsen och som hon tog i munnen när hon hittat en figurant. Sedan tillbaka till Elisabeth för att hon skulle följa med när Nellie visade var figuranten fanns.

Tänk om vi kunde bli så duktiga!

Tack för en härlig söndag!

Oj, vilket långt inlägg det blev! Får dela upp våra träffar framöver tror jag. smiley



SÖKTRÄNING MED GÄNGET

Blogg Posted on Wed, February 29, 2012 14:47:06

Här kommer de första bilderna från söndagens sökträning. Jag delar upp dom i två inlägg och börjar med början.

Såklart!

Var skulle man annars börja?

Vi var vid Träsk Elofs udde! Fråga mig inte hur vi kom dit. Vi samlades på Överskottsbolagets parkering i Kallinge och sedan var det bara att följa karavanen ut till totalt okänd mark.

Men där var vackert.

Ja, parkeringen var ju inte så vacker. Var är dom det? Men det dök upp en massa vackra hundar och tämligen vackra mattar och hussar.

Det är därför jag inte visar någon bild på mig. Haha! Ginnis får vara med så småningom.

Här är i alla fall Ken och Mia, Bengt med Rex och Madde och Bosse.

Alla lyckade inte hitta dit direkt men sammanlagt var vi 13 hundar (eller jag tror det var 15 hundar inkl Elisabeths Nellie och en hund som inte var med på söket).

Här är förutom Madde och Bosse några nya bekantskaper för mig.

Vi började med lite information och travade sedan vidare för att lämna våra matsäckar vid grillplatsen som låg så fint med sjön nedanför.

Johanna (tror jag) med sin tollare.

Marie och Ella

Mia med Otto och Ken med Tage tillhör samma familj.

Maddes och Bosses tollare är född döv vilket gör det svårare att träna sök. Så roligt att de jobbar så bra med sin söta hund Birka.

Åsa (tränare i rallylydnaden) med Texas.

Marina med Bettan. Ginnis lekkamrat!

Matilda och Hobbe

Bengt och Rex

Och så ett par hundar och ägare som jag redan har glömt namnen på. Ursäkta! Jag fattar inte hur jag kan vara så glömsk. Det är väl en Softis i alla fall?

Den här amerikanska cocker spanieln ville inte lämna ägarna, sade dom, men kameran var intressant och godis var också väldigt intressant.

Så var där en tös med två hundar. De kom lite senare. Nu var det så att den hunden som tränade sök var snabb som blixten så det var inte så lätt att fixa bilder.

Precis som Ginnis för ett år sedan. Dessutom var jag figurant vid söket.

Här är i alla fall bild på en lugn och söt vovve med matte.

Då saknas bara Elisabeth!

Hon var så klart med. Elisabeth som ordnar allt så härligt! Jag har sagt det förut men det är sant!

Vid grillplatsen berättade Elisabeth hur träningen skulle gå till.

Sedan fortsatte vi ute i skogen där söket skulle tränas i fyra olika moment. Vi gick först tillsammans utan hundar.

Men – var är Ginnis? Ska han inte vara med i bloggen?

Det måste han. Tänk! Han fyller två år på måndag det lilla sockergrynet.

Han får en upphöjd position tycker jag. Bakgrunden år också fin.

Fortsättning följer med bilder när hundarna en efter en tränar sök.

Och så grillade vi förstås efteråt.



GLÄDJEFNATT

Blogg Posted on Sat, February 25, 2012 14:06:49

Jag blev så glad i går morse när jag kom ut i trädgården och det fullkomligt hade exploderat med snödroppar överallt – och vintergäck.

Och krokusen började visa sig lite här och där.

Vid lunchtid blev jag ännu gladare men en som fick fullständigt glädjefnatt var Ginnis.

Dotter och dotterdotter kom på besök. smiley

Magdalena hann inte mer än in i köksfarstun förrän Ginnis fullständigt anföll henne.

Det blev inte ens tid för att ta av sig ytterkläderna. Och sedan kom Maja också.

Där blev dom sittande i farstun.

Vad lugn han har blivit sade Magdalena som var med och hämtade Ginnis för snart två år sedan. Ginnis vet inte hur han ska göra när han hälsar. Han viftar på hela kroppen och tjuter men sedan blir han så stilla och njuter av att bli klappad.

Så stilla.

I alla fall en stund. Sedan måste han iväg och hämta sin röda filt för att få lite dragkamp.

Maja ställer upp. Upp i soffan så klart.

Och sedan ut i hallen.

Dra då!

Lite till

Han tröttnar aldrig.

Nu får det räcka Ginnis! Du drar ju med dig hela mattan.

Nu får du ta det lugnt ett tag. Det är inte så mycket kvar av filten längre.

Tur att Magda och Maja tycker att Ginnis är så mysig.

Lite kel.

Egerntligen borde Ginnis vara i en barnfamilj. Han blir så glad.

Och han blir så trött.

Efter all lek och allt mys lade han sig på golvet – och släppte sig så vi hade behövt gasmask.

Mindre mysigt! Men Ginnis var nöjd med dagen.

Men då borde väl Ginnis fattat att man inte ska osa ner alla närvarande efter allt flygande runt i huset.



PERFEKT ELLER ALLDELES VANLIG

Blogg Posted on Wed, February 22, 2012 14:56:09

Jag vet inte om man kan kalla Ginnis perfekt men Susanne tycker ju att han är perfekt i storlek i alla fall.

Inte står han naken framför mig heller men ganska skalad när han är nyklippt.

Nu menade jag inte i förra inlägget att jag tycker Ginnis är för liten – MEN – jämfört med de hundarna som var med på träningen så är Ginnis liten.

PERFEKT I STORLEK ANNARS. Han är 45,5 cm hög och väger just nu 15 kg så han väger ganska rätt också.

Sedan tycker ju jag också att han är perfekt till utseendet. Sedan får andra tycka vad det vill.

Så lite mallig får han vara.

Så även om svansen bildar ett O för det mesta så behöver jag väl inte visa den jämt.

Titta bara på huvudet!

Tur att matte inte vet hur en perro egentligen ska se ut.

Eller vad säger du?

Sedan säger Susanne att Ginnis är perfekt socialt och det stämmer precis.

Ginnis älskar ALLA människor. Särskilt då om man dessutom kan leka med dom.

Synd bara att han inte alltid visar sin glädje perfekt. Att hoppa upp på alla är verkligen inte några bra sociala konventioner.

Eller när han på ett perfekt sätt retas med sin matte.

Försök ta min brandslang om du kan!

Jag är beredd!

Men det är säkert så att träningen skulle gå mycket bättre om vi hade rätt koppel. Särskilt då linförigheten. Haha!

När ska vi byta Susanne? Hur går det för Shandi? Hon har väl också fel koppel?

Ginnis skulle i alla fall gärna vilja leka med henne igen.

Ser han längtanfull ut?

Fast det störta problemet är nog att han har en matte som minst av allt är perfekt.

Möjligen kan man beskriva matte med samma ord men med annat uttal. Alltså

PÉRFEKT som är ett grammatiskt tempus som innebär något som är avslutat.

Jag är långt från perfekt. Fråga barn och barnbarn så får ni veta. Eller kanske maken.

Men jag är väl vanlig och hoppas att det är lagom.

Eller? Hur var han egentligen Karlsson. Självgod?

Tomas Tranströmmer skrev i Romerska bågar ungefär så här:

“Skäms inte för att du är människa. Var stolt! ……. Du blir aldrig färdig och det är som det ska.”

Man får väl hoppas på att utveckling aldrig tar slut oavsett om det gäller att jobba med djur eller människor.

Men gisten är jag! Lite här och där men det får inte hindra mig.

“I am far from prefect, but I will be perfect for that imperfect someone is perfect for me” (Okänd skribent för mig).



RIDHUSET I BRÄKNE HOBY

Blogg Posted on Mon, February 20, 2012 13:57:18

Jag minns en gång för länge sedan när Joakim och Magdalena var små. Vi skulle åka bil långt och ungarna underhöll oss hela vägen med en sång som Mora Träsk sjöng.

Texten var inte svår att lära sig. Ganska ensidig skulle man kunna säga.

“Jag är så ensam i min sadel, jag är så ensam i min sadel, jag är så ensam i min sadel…………” Och efter en timme så där så kom slutklämmen: “FÖR JAG HAR JU INGEN HÄST!”

Så var det för oss också igår när “Appellgruppen” var på Bräkne Hobys Naturbruksgymnasium och lånade deras ridhus.

Dom där hästarna var alltså inte med oss.

Däremot var vi ett antal hundägare och det är inte fy skam det heller.

Det var Kicki (med ryggen till), Matilda (som kom i stället för maken som är sjuk), Carina, Stefans dotter och Stefan själv (tränare).

Här är två av tränarna. Stefan igen och så Tobbe.

Och sist men inte minst Bengt.

Jag måste säga att tränarna är ett kanonteam! smiley

De är i grundsynen väldigt lika i sitt sätt att jobba med positiv förstärkning och tydlighet men de är ändå olika i vissa delar, har olika erfarenheter och infallsvinklar. Och de tillåter varandra att vara olika i sitt sätt att jobba. De vet att man måste få lov att prova olika sätt och att olika hundar kräver olika sätt att träna.

För att inte tala om att vi hundförare är olika! Särskilt jag!

En gisten pensionär med en pytteliten hund. De flesta som tränade hade schäfer. Men vi är inte sämre för det minsann.

I alla fall började vi träningen med att ta en promenad. Dags alltså att ta ut hundarna från bilarna.

Man kan inte precis säga att vädret var härligt. Mörkt och trist och dessutom en dålig fotograf.

Ja, det var rena skitvädret. Och dessutom var det hästskit på marken vart vi gick. Har ni hört talas om en perro som gillar gödsel av alla de slag?

Sedan dags att gå in i ridhuset. Där var väldigt mörkt så jag misslyckade med att fotografera så det blev inte några vettiga bilder.

Tobbe tog kort på mig och Ginnis innan vi började med lydnadsträningen.

Vi fick tala om vad vi mest behövde träna. Jag ville att tränarna skulle hjälpa mig med linförigheten. Medan Bengt, Stefan och Tobbe hjälpte mig med den träningen, tränade de andra var och en för sig.

Det är så bra när alla tre tittar och ger råd och stöd. För Ginnis och mig gick det bättre och bättre och Tobbe (tror jag) påtalade att det var viktigt att jag före en tävling (haha!) körde linförighet kanske i 10 minuter så att Ginnis fattar vad som gäller.

Det är mycket att tänka på men jag fick mycket hjälp. Jag tror jag måste stelbenoperera mig för jag har för mjuka knän! Bra att ha i rally men jag måste tänka mig för på lydnaden. smiley

Matildas tur att få hjälp. Matilda har tränat Hobbe i rallylydnad medan maken har tränat Hobbe i lydnad så det var första gången som hon var med i den här gruppen.

Jag glömde förresten att vi började träningen inomhus med en platsläggning. Det gick jättebra tills Hobbe bestämde sig för att det var nog med läggandet.Han stack! Och vem tror ni stack efter då? Jo, en leksugen perro! Och så några till.

Ginnis och Hobbe har tidigre inte varit särskilt goda kompisar. Med nu fanns inga koppel som hindrade leken och då går det mycket bättre så klart.

Carina och hennes “nyaste” hund fick också hjälp. Men vad då hjälp? Carina går utbildning för att utbilda instruktörer så hon är väldigt duktig.

Carina i mitten.

Kicki med Sonja tränade bl a framförgående.

Stefans dotter som också tränar agility är jätteduktig och det är en fröjd att se både henne och Stefan med de två schäfrarna i träning. ELIT!

Så långt kommer Ginnis och jag aldrig men lite har vi ändå lärt oss. Vi hann under dagen inte bara träna linförighet utan också inkallning, platsläggande under gång, framförgående och apportering.

Innan det var dags för fika så tränade vi lite budföring och avslutade med ännu en platsläggning. Och Hobbe stack. Men Ginnis låg kvar!!! (Men bilden är tagen utomhus)

När vi fikade var det någon som frågade varför jag hade kastrerat Ginnis. Jag berättade att han varit ganska jobbig men inte nu längre.

Om han har blivit bra för att han är kastrerad eller för att jag har jobbet envist och energiskt med honom. Eller om det beror på bägge delarna det får vi aldrig veta.

Bengt trodde att han blivit så bra för att jag hade jobbat med honom. Och för att jag är

en TYDLIG LEDARE!

SA´DU FEL BENGT? smiley



GOTLANDSPIPPI PÅ BESÖK

Blogg Posted on Sat, February 18, 2012 14:41:38

Halsbandsflugsnappare är en ganska typisk Gotlandsfågel som bara häckar där och på Öland.

Nu var det inte denna fina pippi som var på besök hos oss igår.

Nej! Det var en helt annan Pippi.

Visst är hon söt! Denna Pippi är en blandning mellan Rottweiler och Jaktlabrador. Jag tycker hon liknar en Dobermann.

Pippi kom hit med husse (tv) och husses bror.

Husse är fiskare på Gotland och har sin båt i Herrvik på östra sidan. Vi var där och hälsade på i somras eftersom maken fixar garn till honom. Brodern läser till sjökapten i Kalmar.

Det var märkligt att se denna tik och Ginnis tillsammans.

De har samma språk!

Alltså de morrar när de vill leka. Låter hiskeligt farligt.

Men först lite koll på vad det är för konstiga figurer.

Sedan måste man visa att man varit på fastlandet och satt sina bomärken.

Att kissa på en kopparbunke brukar ju vara vanligt för att få kopparn att ärga men denna bunka är svart.

Men bunken duger i alla fall till att markera sitt revir.

Sedan måste det bli lite ringdans. Och morrande.

Väl inne blev det utvisning för skitiga hundar.

Det är inte kul att vara i köket men ni vet väl att Ginnis tror att han ska sitta med när vi fikar och det skulle bli trångt med två till i kökssoffan (som står i matrummet – vår förlängning av köket).

Bästa sättet att ta bilder på två hundar samtidigt är att sätta dom ner och muta med godis.

Puss på dig Pippi! Kul att du kom på besök!



« PreviousNext »